Gunnars Psalmodikonblogg #11
2018-10-22
Det förenklade psalmodikon
Psalmodikon är förutom namnet på ett instrument, också ett ord för själva systemet med siffernoter.
Melodarium är ett ord som ibland används som beteckning på tangentpsalmodikon. Upprinnelsen till det är av allt att döma att man missuppfattat ordet melodarium när man sett det på en bok som innehåller siffernoter för tangetpsalmodikon. Melodarium betyder melodisamling.
Ordningen var den omvända då Bruun kallade sitt instrument för psalmodicon. Instrumentet var intimt förknippat med siffernotskrift och ordet har senare kommit att användas även för den.
Det har funnits många olika system för siffernotskriften. Bruun gjorde förändringar i det gamla systemet. Hans system föll vare sig Roverud eller Dillner i smaken, så de utformade egna system. Inget av dessa system rimmade bra med deras ambition att det skulle vara enkelt att spela psalmodikon efter siffernoter. Jag skulle påstå att det snarare är avsevärt mer komplicerat än vanliga noter. Dillner skrev att det är lättare att lära sig sju siffror, och spela efter det, än att lära sig 24 bokstäver och läsa meningar. Men man förväntades hålla olika skalor i huvudet. Inte bara dur och moll utan därtill ett antal kyrkotonarter. Före var melodi stod några tecken som angav vilka toner som var höjda eller sänkta och det skulle man hålla i huvudet medan man spelade. Den musikaliska och den som behärskade musikteori gjorde det kanske automatiskt. men instrumentet var ju tänkt för de som saknade musikalisk skolning.
Så i såväl Norge som Sverige skapades flera andra system. Förvirrande är att ett teckan betyder en sak i ett system och en annan i ett annat. En nolla betyder i ett system lös sträng medan det betyder paus i ett annat och inte finns i ett tredje osv.
En reflektion kunde vara att man lägger vikt vid att ange rätt tonhöjd för lös sträng, men sedan i flera system ger rådet att stämma efter omständigheterna
I 1856 års utgåva av 1819 års psalmbok användes en "förenklad" siffernotskrift. Fortfarande är det dock inte helt enkelt. 1877 kom Abraham mankells Siffer-Koralbok för Folkskolor och menige man, eller Det frenklade Psalmodikon., sjunde upplagan.
Förord:
I detta arbete föreslås en genväg för folkskolorna:
Metoden är en förenkling av Prosten Dillrs sifferskrift.
Ungdomen i ett läroverk, hvars syfte med sången inskränker sig till inöfning af de brukliga koralmelodierna, kan nemligen undvara åtskilliga af de förberedande kunskapsämnen, hvilka endast för den musikaliska konsten äro oundgängliga.
Så behöver man hos folkskolans lärjungar ej inprägla teorierna om olika skalor och förteckningar, om moll m. m. Inöfning af durskalan gör här tillfyllest
De i denna bok förekommande koralerna äro, till ungdomens lättnad, samtliga tecknade på en enda skala.
// Såsom bihang medföljer äfven en anvisning för den i musik okunniga att på fortepiano eller klaver uttaga melodierna
Skalans särskilda steg betecknas med siffror, af hvilka hvar och en betyder ett visst steg på skalan.
Den som förstår musik inser lätt, att, emedan här endast en skala, nämligen den vanliga durskalan, kommer i fråga, den fördelen är vunnen, att hvarje siffra alltid bibehåller samma betydelse, samma förhållande till alla andra siffror. En och samma siffra antyder alltid ett enda, visst tonsteg på skalan.
Men det förenklade psalmodikon avser här även instrumentet!
I mången skola torde psalmodikon vara det enda instrumentet, som står till buds för läraren för att dermed angifva tonen o. s. v. Härtill kan det också vara tillfyllestgörande. Men det hittills kända kända Psalmodikon kan förenklas, så att det blir lättare att spela. Inga andra tecken behöfvas på dess sångbotten, än de i denna bok förekommande siffrorna 0 till 15 samt stjernan.
Ofvanstående figur, som föreställer en del af ett förenkladt psalmodikons sångbotten, kan gifva ett begrepp om dess utseende.
Stjernan till höger om siffran i boken visar stjernan till höger om siffran på psalmodikon, hvaremot den till venster om siffran befintliga stjerna i boken visar den venster om siffran varande stjerna på instrumentet.
//
Ehuru det förenklade psalmodikonet till formen visar det hittills kända instrumentet av samma namn, kan det likaväl vara en halv aln kortare. Den tongifvande strängen behöfver endast vara tjugufem och en half tum lång. Mot denna längd svarar bäst en sträng af samma tjocklek som den nästfinaste på violen.
Den som önskar ega ett förenklat psalmodikon, kan utklippa ritningen på sista sidan af denna bok i fyra remsor, och fastlimma dessa på en sångbotten, samt derefter indela gripbrädet.
Dessa remsor äro jämväl användbara på Dillners psalmodikon. De fästas här sålunda, att siffran 15 får sin plats vid den längst åt höger befintliga upphöjningen på stallet. Sedan detta skett, kunna koralmelodierna spelas jemväl efter denna boks anvisning, helst om en sträng af ofvan antydd beskaffenhet begagnas.
Fullfärdiga modeller af det förenklade psalmodikon, finnas att köpa hos Musikhandlaren Abr. Lundqvist för 7 kr. 50 öre
Genom stommens minskning och den finare strängen vinnes den fördel, att barnen alltid fåhöra en tonsom är lika hög med den de sjelfva skola sjunga, men icke såsom förr åtmindstone stundom en ton, som enligt det musikaliska uttrycket tillhör en djupare oktav.
Stämningen
Nästa stycke i boken handlar om stämning. Det beskrivs hur man stämmer instrumentet så att det stämmer med notationen i koralboken. sedan tilläger man:
I allmänhet torde det dock vara bäst, att icke begagna mycket hög stämning. Ty många av skolungdomen, och säkerligen alla äldre gossar, hafva säkert svårt att frambringa höga toner. Vid något lägre stämning kunna deremot alla skolans sångare obehindrat deltaga.
Redan året efter kom
Folkskolans koralbok
med text
innehållande alla sSvenska psalmbokens Koraler
satta i sifferskrift efter
CHEVÈSKA METODEN
samt derjemte ett
supplement af några omtyckta koralmelodier
och ett utdrag av Svenska Messan
Lund 1878
C. W. K. Gleerups Förlag
Till deras tjenst, som ej känna den Chevéska methodens enkla tonbeteckningssätt, hvilket i denna Choralbok blifvit följdt, anmärkes
1:o att siffrorna 1,2,3,4,5,6,7 alltid betckna de sju tonstegen i durskalan
2.o att dessa siffror opnkterade beteckna tonerna i mellanoktaven, med en punkt öfver sig tonerna i den högre oktaven, och med en punkt under sig tonerna i den undre oktaven.
3:o att höjda toner utmärkas med en åt höger lutande streck genom siffran // men sänkta toner med en streck lutande åt venster
4:o att varje siffra, punkterad eller opnunkterad, motsvarar en taktdel
5:o att en punkt efter en siffra förlänger densamma med en taktdel, två punkter två taktdelar o. s. v.
6.o att en strecköfver tvenne siffror // betyder, att de tillsammans motsvara en taktdel, således skola de uthållas endast en half taktdel hvardera
7:0 att att siffran 0 utmärker paus
8.o att, då siffrorna alltid beteckna durskalans toner,en psalm, som slutas med siffran 1, går i durton, en som slutas med siffran 6, går i mollton, samt att i allmänhet slutsiffran 2 utmärker den doriska, slutsiffran 3 den frygiska, slutsiffran 4 den lygiska och slutsiffran 5 den mixolydiska tonarten
9:o att hvarje psalms tonhöjd angifves genom beteckningen1=C, 2=D o. s. v., d.v.s
tonen 1 tages sådan som den efter likhetstecknet angifvna tonen ljuder på ett rätt stämdt instrument. Denna tonhöjd, som är satt lika med Haeffners koralmelodier är i allmänhet för hög för barnröster och bör derför vid sångöfning i skolorna sänkas som nödigt är,
|