Psalmodikon blogg

Gunnars Psalmodikonblogg #3

 

Psalmodikonet skydig till förstörande av dalakoraler och folklig sång?


Inte sällan hör man påståendet att Dillner medvetet försökte utrota den folkliga koralsången. Som jag nämner i Psalmodikonet, från 1822 till nu så är Dillner oskyldig. Han teknade upp folkliga koraler, han var inte för idén som låg i tiden att alla psalmer ska gå långsamt osv. Tvärt om gav han instruktioner om tex att i melodier med jämn takt betonas ettan och förlängs. Även i tretakt betonas och förlängs ettan, då på bekostnad av tvåan och trean.

Men det mesta här i världen har två sidor och sanningen är sällan entydig.

Då tänker jag inte bara på att effekten inte sällan blev just att psalmodikon spelades långsamt. Delvis säkert för att det spelades främst av sådana som var nybörjare. Men delvis för att det fanns de som verkligen förespråkade ett myyckeeet lååångsamt spel, utan betoningar - bara raka toner... Det började inte med psalmodikonet utan det kom tidigare.

Jag rekommenderar verkligen läsning från början till slut av Ostenfelds uppsats. Hon tar även upp denna fråga där. jag citerar:

"Muligvis har man fra befolkningens side heller ikke mødt psalmodikon med nogen synderlig velvilje - og dette af grunde, som kan bunde langt dybere end til instrumentets øjensynlige tekniske mangler alene. En negativ indstilling kan have hængt sammen med den modvilje, som man også lagde for dagen overfor rationalismens ensretning af sangen, således som den bl.a. kommer til udtryk i den "stive" koral, der fra slutningen af det foregående århundrede havde vundet mere og mere frem. Denne ensretning virkede kvælende på den mange steder anvendte - og ofte traditionsbundne - praksis at udføre melo- dierne individuelt og mere eller mindre ornamenteret. Tilsvarende ideer er det, der rendyrkes med psalmodikon og med ciffersangen, der er direkte produkter af den rationalistiske musikopfattelse. I omtalerne af sine syngeøvelser i dag- bladene bruger Bruun således flere gange udtrykket "regelret" koralsang, ved hvilken der lægges vægt på, at koralerne udføres rigtigt og rent, dvs. efter på forhånd fastlagte normer, således som de i Danmark ytrer sig i Zincks koralbog fra 1801. Hovedparten af de danske koralbøger i cifre er netop udsættelser efter Zinck. Psalmodikon og ciffersangen er således udtryk for en mekanisk form for musikøvelse, hvor det udelukkende drejer sig om at trykke fingeren ned udfor det ciffer på gribebrættet, som er angivet i "noderne", og som ikke tolererer en friere rytmisk-melodisk udfoldelsesmåde. En sådan tankegang lå i øvrigt, som også den indbyrdes undervisningsmetode, fjernt fra Rousseaus ideer, som Det Pædagogiske Selskab og] .W. Bruun oprindeligt var gået så varmt ind for, og var tillige helt forskellig fra de senere grundtvigske ideer. Den københavnske skoledirektion har øjensynligt en tid været opmærksom på dette forhold, idet man udstedte et cirkulære, hvori der advaredes mod den kunstige sang i sko- len, underforstået Det Pædagogiske Selskabs syngeøvelser 31 ); kort tid efter har man dog alligevel købt nogle cifferkoralbøger sammen med enkelte psal- modika af J .W. Bruun til udsendelse på skolerne

Når psalrnodikon, trods dets båndlæggelse af de individuelle fortolknings- muligheder , alligevel har opnået så stor en udbredelse i de to øvrige skandina- viske lande, må det hænge sammen med, at instrumentet her har været benyttet til andre formål end i Danmark, og i kraft af hvilke det har kunnet slå igennem. "

Det verkar mycket troligt. I och med att man hade instrumenten hemma. De var lätta att komma igång med. Det var i en tid då man brände fioler av religiösa skäl. Ta ifrån en spelman hans instrument, så spelar han på vad han kommer över. Ta ifrån en trummis hans trumset så trummar han kanske på i stort sett allt som kommer i hans väg. När du har psalmodikonet hemms, så varför begränsa vad man spelar på det... OCH dessutom var Dillner ju inte förespråkare av det mekaniska spelet.

 

Kirsten fortsätter:
Danmark har psalmodikon været et decideret pædagogisk anliggende, som man indenfor Det Pædagogiske Selskabs sangkomites snævre virkeområde, hvor instrumentet har sin oprindelse, øjensynligt ikke primært har tiltænkt andre funktioner end af rent pædagogisk art. Det var blot en hastigt udtænkt løsning til at ophjælpe skolesangen, et instrument, som i form og indretning var tilpasset den uholdbare økonomiske situation og manglen på musikkyn- dige lærere i skolerne.
I Norge og Sverige, hvor psalmodikon blev benyttet i skolerne til op i 1870'erne, har det som nævnt tillige tjent som hus- og andagtsinstrument til indstudering og ledsagelse af salmesang, anvendt i forbindelse med de religiøse vækkelsesbevægelser, som prægede det 19. århundrede; mange steder har psalmodikon desuden erstattet manglende orgler i kirkerne. Og det er som hus- og andagtsinstrument, at psalmodikon har haft sin store mission navnlig i Sverige, og i hvilken egenskab det enkelte steder er blevet holdt i live helt op til i dag


Så för att svara på den inledande frågan. Psalmodikonet var i praktiken en del av ett maskineri som var skadlig för folkmusiken och för den folkliga koralsången. I förhållande till orgeln, såväl den dånande kyrkorgeln i händerna på vad vi kan tycka, fel personer, som tramporglarna, hade det försummande liten del. Det låg inte i instrumentet i sig, utan i en strävan hos inflytelserika personer. I Sverige, främst, överlevde psalmodikonet säkert just för det ostenfeldt pekar på. Det användes i praktiken friare och framför allt allsidigt. Men kanske var den allra största anledningen att Roveruds och Dillners instrument var lätta att komma igång med för en nybörjare, medan Bruuns i praktiken var minst lika svårt som att i vuxen ålder, utan erfarenhet, utan egentlig vägledning, börja spela fiol

 

En fråga som gnager lite



Det känns lite lustigt detta att efter att under årtiondena rättat folk och sagt NEJ, Dillner skapade inte psalmodikonet - det fanns redan - det var Bruuns (eller t o m bade)... Så är det ändå så att psalmodikonet som vi känner det skapades av Dillner 1822-23. Bruun myntade termen. Det finns som det verkar solida belägg för att Dillner utgick från Bruuns instrument. Men... Bruun nämner, och dömer ut, den dillnerska greppbrädan.

"J.W. Bruun nævner ganske vist i sin artikel i "Maanedstidende ... " de ophøjede inddelinger og det trappetrinsformede gribebræt som en mulig hjælp for begynderen til at finde frem til de rene toner, men fraråder samti- digt at bruge det, da det dels vil forhøje instrumentets pris og dels kræver en helt akkurat inddeling, som det kan være vanskeligt at forfærdige. Endelig begrunder Bruun sin afstandtagen med, at en lille fejl i inddelingen "gjør det umueligt at gribe reent; da derimod en Feil i Inddelingen paa glat Sangbund ikke skader længere, end til man har mærket hvori Feilen bestaaer"

Bådas instrument ser dagens ljus under samma tidsperiod - läsåret 1822-23.
Dillner säger att instrumentet han utgick från var danskt.
Är det inte glasklart då?
Nej, inte helt. Varför säger inte Dillner specifikt att det var Bruuns instrument?
De förefaller ha haft kontakt vid den aktuella tidpunkten.
Det finns några små trådar kvar att följa upp.
Det troliga är att Bruun var före Dillner men såg Dillners innan han offentliggjorde sitt instrument. Bl a pga påståendet att det var Bruun som tog instrumentet till Danmark. Även om det var IDÉN han tog till Danmark - utan att ha sett instrumentet i fråga. En liten lucka får kanske hållas öppen för att de bägge faktsikt utgick ifrån nått annat.

Men sen har vi en bit till. Typoligiskt är inte Bruuns och Dillners instrument samma familj. Om man så skulle räkna markeringarna på locket på Bruuns instrument som en greppbräda, så är den Dillnerska greppbräda Bruun avvisade, tillräcklig för att antingen säga att det är två skiljda typer av samma instrument - eller att det är att betrakta som olika instrument. Och då ÄR ju Dillner skapare av det svenska psalmodikonet trots allt



Min YouTubekanal finner du här Där spelas mest nyckelharpa men där finns spellistor som denna med enbart psalmodika. Solo, duo, grupp

 

hem home