Psalmodikonsidan

Psalmodikonet idag

är inte sällan en korsning mellan Dillners och Roveruds instrument, så att se dem som två olika modeller är inte praktiskt. Åtskilliga svenska psalmodikon skiljer sig från den enkla grundform Dillners ritning visade . Kanske till och med det är så att merparten av instrumenten avviker från grundmodellen. I händerna på folk runt om i landet utvecklades instrumentet nära nog från dag ett. Inte sällan la man till resonanssträngar. I de fall instrumentet saknade botten placerades resonanssträngarna ibland inuti lådan. I annat fall på bägge sidor av melodisträngen. Ibland hade man endast två eller fyra resonanssträngar, annars ofta tolv och ibland ännu fler. Ibland la man till ytterligare en melodisträng. Antingen jämte den första över samma greppbräda. Eller så hade man en tvådelad greppbräda; dels för markeringar som angav hel- och halvtonsteg, dels för intonationen. Med två melodisträngar är det möjligt att spela dubbeltoningt. Jag har också sett ett par exemplar med en bordunsträng.

  Man ändrade också kroppsformen. Inte sällan så att de är bredare på stallsidan och jämnt avsmalnande så att de är smalare på sadelsidan. Man gav dem ibland in- och utbuktningar på sidorna. Locket kunde vara välvt. I sydligaste delen av landet finner vi stora psalmodikon som för tankarna till en cello. I Värmland, Dalarna och Härjedalen gav man ibland instrumenten en smal hals och rektangulär kropp. En modell har tagit det ett steg längre och försett den fyrkantiga kroppen med resonanssträngar.
Det övre instrumentet på bilden till vänster är byggt i Landskrona ca 1840. Inte sällan har de denna form där de är svagt avsmalnande upp mot sadelsidan

Psalmodikonet på Dillners ritning är snarlik det undre på bilden. Detta är tillverkat 2011 av Rodey Sjöberg
Några psalmodikon som återfinns i samlingar, t ex på museer och hembygdsgårdar, anges ha melodi, resonans- och bordunsträngar. Men i flera fall står det klart att det man benämner bordunsträngar i själva verket är resonanssträngar.

Bilden nedan till vänster: I Dillners släkt finns ett psalmodikon som är snarlikt detta så till vida att den har en hals som sitter på en rektangulär resonanskropp försedd med åtskilliga resonansssträngar.
På nästa bild nedan visar Rodney Sjöberg upp ett psalmodikon som även det har en rejäl rektangulär resonanskropp försedd med resonanssträngar, och sedan en smal hals.


Liknande med med blygsammare resonanskropp


På denna bild ser vi ett ytterligare ett, mer likt de första exemplen. Jag har försökt få fram
var och när denna bild är tagen. Tyvärr utan framgång. Någon menar att den verkar typisk
för en typ av arrangerade bilder på utklädda personer som var vanliga runt sekelskiftet
18-1900. Det får vi låta vara en öppen fråga. Fakta är att instrumentet fanns och det ser ut som
att hon som trakterar det har koll på att man kan hålla stråken som på tex en basgamba

psalmodikon med resonanssträngar in- och utvändigt
Detta psalmodikon har hälften av resonanssträngarna utvändigt, ovan locket,
medan hälften löper inuti lådan

Psalmodikonet ovan har 16 resonanssträngar och en melodisträng. Hälften av resonanssträngarna löper på instrumentets ovansida, hälften inne i lådan. I och med att det är fler än tolv resonanssträngar ges möjlighet att stärka upp några viktigare toner. Välstämda resonanssträngar ger förstås extra skjuts åt tonen, precis som tex på en nyckelharpa. Inom parentes sagt så har detta psalmodikon i likhet med några andra äldre instrument jag sett, resonanssträngar som förefaller för grova för att ge optimal klang. Men kanske har man medvetet eftersträvat en kort klang

På psalmodikonet ovan tjänar sargen som stall. En del psalmodikon med resonanssträngar har ett stall med relativt smal bas och två vingar på vilka resonanssträngarna löper.

Stallet till vänster är byggt av Gisli Olsson i september 2018. Instrumentet hade tidigare ett vanligt stall. Efter gamla förebilder bytte Gisli till detta.
Ett experiment – som föll mycket väl ut.

Ett exempel på hur välstämda resonanssträngar på ett bra stall kan ge ett riktigt lyft åt instrumentet

 
Christina Frohm

Christina Frohm känner vi kanske mest som sörmlandsspelman. Mindre känt är nog att hon har visningar i ett skolmuseeum som låter barn uppleva skolan som den var förr; på den tiden då psalmodikon var obligatoriska i klassrummen 

Fotograf Tuija Kornesjö

 

 

Termer och olika modeller av psalmodikon

 

Bild till vänster:

Olle Israelsson med ett psalmodikon. 
Instrumentet finns i hembygdsgården i Storuman.

 

Exempel på att psalmodikonets kropp kan vara en enkel rektangulär låda, ibland bredare i ena änden. Eller fiol- eller celloformad. Den kan ha en lång hals, den kan ha stämskruvar av olika slag, fästade på olika sätt. Melodisträngarna är oftast en, annars två. Men fler förkommer någon enstaka gång. Resonanssträngar kan ligga ovan locket eller i lådan eller saknas

Stämskruven på lockets ovansida, greppbrädan närmare den spelande samt försedd med metallband är tre saker som visar att instrumentet är byggt i  Lars Roveruds efterföljd

Fiol- och nyckelharpspelmannen Nils Olle Söderbäck spelar här psalmodikon på Downetowne coffeeshop i Talent, Oregon. "Star spangled banner"-version , Jimi Hendrix. Maklins brudmarch och Maklins brudmarsch från Orsa. 

Nisse spelar här men nyckelharpstråke


Instrumentet är en kopia av ett psalmodikon byggt efter ett psalmodikon byggt  1870 och som finns i Bishop Hill, Illinois  och var tillverkat av Peter Hedlund

Notera det upp och nedvända stallet underlocket, på vilket resonanssträngar löper

Exempel på instrument med resonanssträngar
Foto: Gunnar Fredelius

 

 

Floyd Foslien har gjort och gör stora insatser för psalmodikonspelandet USA

 

Här tillsammans med  Beatrice Hole


En del har siffror ritade på locket, en del tonernas namn eller både och. Andra använder transponeringsstickor som man lägger intill greppbrädan. Beroende på tonart vänder man stickan så att siffrorna motsvarar önskade toner. 
Man kan alltså spela från samma siffernoter och bara vända transponeringsstickan och därmed byta tonart

Dessa är av papper, normalt är de av trä. Den övre har markeringar för spel i de fyra olika stämmorna. Den till höger har bara några punkter.Den är ett stöd då ett instrument inte har vare sig siffror eller svarta markeringar för halvtoner Jag vänder den i stället för att få markeringar som går mer i dur respektive moll
Det är inget jag rekommenderar utan jag visar det mer som kuriosa


Holger Funke. Foto: Per-Ulf Allmo
Psalmodikonet byggt av Nils Nilsson som levde 1842 - 1929

Erik Gärdefors från   GRIFT  –

Den stora tystnaden

Psalmodikonet närmast nedan är bygt av  Åke Kindeus i Karlskoga 1964  . Stallet för tankarna lite till Roveruds modell men detta är något annat. Ett för melodisträngen  skjutbart stabilt stall
På vardera sida löper två resonanssträngar. På vänstra bilden framgår det tydligt hur det är gjort så att de hamnar på olika höjd.
Fotograf Anders Norudde.  Det är han som just före fotograferinen spelat på det och tejpbitarna vi ser är markeringar efter ett system som liknar det jag använder. Jag har en vändbar remsa av 150 gramspapper där jag på ena sidan markerat vissa toner och på andra vissa andra toner. Inte direkt hela eller halva tonsteg utan efter principen "vissa toner som är viktiga i vissa låtar". Och på andra sidan markeringar för "toner som är viktiga i andra låtar". Inte direkt dur och moll... Mitt psalmodikon saknar nml markeringar såsom siffror eller svarta och vita tonsteg. Anders Kindeus psalmodikon har markeringar, men de Norudde för tillfället tejpat dit är mer lämpade för spel utan noter/siffernoter


 

Bilderna nedan  har jag också bett  Anders Norudde  om.  Fotograf: Mats Ring  
Anders:  Den kommer från Bruksskolan i Degerfors där jag, far, farfar mfl släktingar har gått

Att lägga märke till på detta praktexemplar är det välvda locket. Resonansträngarna går igenom sargen, inte över (vilket med tanke på sargens utformning och det rundade locket skulle göra att de kom olämpligt långt från locket

Det brukar bli trångt för stämskruvarna när man har så många resonanssträngar. Men det har man löst här, genom att hälften av dem har stämskruvarna i ena ändan och hälften i den andra.

Anders Norudde

Anders Norudde  med det Kindeusbyggda psalmodikonet,
i Fasaskogen på ett STF-arrangemang
på en kristihimmelsfärdsdag.
Här elförstärkt och distat Årtal okänt.
 
Foto:  Buffalo

Paraplyhållare:  Lilian Höjd

 

Alternativa benämningar

 

”Salmonika” tillhörigt Funk O i Altsarbyn 1856
Psalmon, psalmonika, psalmodika, psalmonikum, psalmodikum,
psalmharpa. Kärt instrument har många namn

I folkmun har det förekommit många olika namn för psalmodikon.  
I Norge är ordinarie stavning salmodikon men i folkmun har man ofta sagt salmedunken. 
I Sverige var notstock ett vanligt namn på instrumentet, men det kan ibland ha syftat på själva

greppbrädan. Den kallas annars efter gammalt, i vart fall i Västergötland, för stegen. (Det var i alla fall vad jag hörde dem säga när jag var liten.

Sångharpa är en annan beteckning. Liksom förleden psalm talar om att en huvudanledning till att instrumentet skapades var att man vill sprida de nya koralerna, så är förleden också sång något som talar om dess användning - att leda sång.  
Varianter som psalmodikum, spelstock, salmonika, tonlåda, notlåda, psalmlåda och helt enkelt låda har förekommit. 

På Engelska förkommer stavningen Psalmodicon. Dvs den stavning Bruun använde. Går vi sedan till de baltiska länderna hittar vi beteckningarna Manikarka, Mollpill och Moldpill


Gisli Olsen med ett baspsalmodikon

På Finska heter psalmodikon Viriskannel alternativt Virsikantele. Virsi är psalm. Psalmharpa. Harpa är egentligen stränginstrument. Ramharpa, nyckelharpa, hjulharpa (lira), långharpa, sotharpa, stråkharpa. Tydligen är det liknande med kantele. Annars tänker man ju mest på den typsika kantelen när man hör ordet. Jag har också sett den exakta motsvarigheten på svenska, då man kallar psalmodikon för psalmharpa 

Psalmodikon har även använts som beteckning för kombinationen siffernotskrift och instrumentet. ”Det förenklade psalmodikon” syftar på att man förenklat siffernotskriften, inte instrumentet.

Rodney Sjöberg får anses vara psalmodikonets viktigaste person under senare delen av 1900-talet och en bit in på vårt århundrade. Från 1986 och framåt höll Sjöberg kurser i såväl spel som bygge runt om i landet samt höll föredrag. Deltagare från hans kurser startade spelgrupper. Den mest kända och aktiva är Hallarydsgruppen.  

Rodney Sjöberg

När jag började fördjupa mig i psalmodikonets historia hade jag i bagaget de vanliga myterna. De förstärktes av att trovärdiga källor som uppslagsböcker och Jan Lings bok Svensk Folkmusik bekräftade dem.

Sedan hittade jag Rodney Sjöbergs bok Psalmodikon   och siffernoter till heders igen. Sjöberg har lett kurser i psalmodikonbygge och –spel. Först i Västra Tunhem och senare på andra orter. Sjöbergs bok börjar med en genomgång av vad han då visste om psalmodikonets ursprung och spridning. Därefter följer utdrag av gamla böcker i faksimil. Där finner vi bland annat Bruuns egna ord, och vi kan se hur Dillners idé vidareutvecklandes/förenklades. Vidare finns utdrag ur Sandins Sånger, utgiven 1844 och även ett par folkvisor eller ballader. Ett av många belägg för att man även förr spelade annat än koraler på psalmodikonet. Boken är en produkt av sin tid och numer vet vi mycket mer. Alla vi som spelat har nog hjälpt till att sprida myter. För en psalmodikonnörd är boken helt klart värdefull trots att tiden sprungit ifrån den

I samband med en stämma i Östervåla 2008 kunde psalmodikonmuseet i Östervåla öppnas. Detta möjliggjordes genom att Rodney frikostigt skänkt sin psalmodikonsamling

Här ser vi Rodney 1995, med ett psalmodikon med tre melodisträngar

Rodney Sjöberg
Rodney Sjöberg
Rodney Sjöberg
Foto: Lars Andersson

 

HEM