Psalmodikonsidan

Psalmodikon.info

Gunnar Fredelius

Tips för spel och skötsel av instrumentet

An English translation is coming soon. Until then: just play and have fun :)




Att ge tips om hur man spelar kan te sig förmätet. Det är förstås mycket som är individuellt och fråga om tycke och smak samt om man vill spela psalmer som det kan ha låtit i stugorna på 1800-talet eller folkligt.
Mycket är mer allmängiltigt och det kan vara en god idé att snegla på spelet på fiol och nyckelharpa. Precis som på andra stråkinstrument kommer det till största del an på stråken. Om man använder stråke vill säga ,) 

Men jag ger mig ändå på att dela med mig av några små tips här, utifrån min egen erfarenhet

Förr liksom nu finns de som knäpper i stället för att stråka. Den förmodligen mest kände psalmodikonist vi haft var "Lundgren med lådan" . Se avsnittet om Lundgren. Enligt källor var han enastående som psalmodikonist och han använde inte stråke. Någon säger att han spelade tvåstämmigt med sig själv, någon källa säger att han spelade ackord till sin sång. Båda de sakerna kunde tyda på att hans psalmodikon hade mer än en melodisträng.

 

 




Här spelar Erik Fredelius Herre signe du och råde , medelst knäppning. Normalt har han förstås instrumentet placerat på ett plant underlag. Han växlar mellan att knäppa och att stråka.

Därefter
Sv ps 514 1937 års psalmbok
med normal placering av instrumentet. Lägger man det direkt på bordet så fungerar bordet som en extra resonanskropp.

De flesta psalmodikonister använder fiolstråke. Min personliga upplevelse är att en kortare stråke ger en bekvämare spelställning och ger bättre kontroll.

De som fanns med på Dillners ritningar såg snarast ut som gammelharpstråkar. De saknade froschskruv precis som de två översta på denna bild. Sedan följer några vanliga nyckelharpstråkar och underst en fiolstråke. En smaksak med andra ord.


Stallets placering  

Det skadar inte att då och då kontrollera att det står rätt. Lita inte på måtten, utan lyssna dig fram
Först placerar du stallet med ambitionen att få ungefär samma avstånd från oktaven (tolfte bandet), till sadeln som till stallet. Därefter tar du en flageolet. Den får du genom att lätt (eller knappt) vidröra strängen, i stället för att trycka ned den, medan du drar med stråken eller knäpper strängen. När du gör så vid strängens halva längd får du oktaven. Tryck sedan ned strängen vid tolfte bandet och lyssna så tonen är lika. Justera stallet tills det stämmer. 

Ett alternativ är förstås att använda en stämapparat. Stäm lös sträng till önskad tonhöjd. (Önskad = lämplig för din smak, men om man spelar i grupp stämmer man förstås i en grundton som anges för stämman). Ta sedan tonen vid tolfte bandet och kontrollera med stämapparaten. 

Stråken, förslag, bindningar, drillar

Stråken på Dillners  ritning var kortare än en fiolstråke och saknade froschskruv. Gissningsvis för att det skulle vara lätt att tillverka en hemma. De flesta använder dock fiolstråke. Det finns olika åsikter, men jag menar att det är avsevärt lättare att spela med en kortare stråke. Det kan vara en kortare violinstråke, men jag, liksom några andra jag vet som har liknande spelsätt, föredrar stråkar som är lika de Dillner skissade på. Gammelharpstråkar passar bra. Dvs äldre tiders nyckelharpstråkar. Men detta är absolut en smaksak och en vanesak

Ett sätt att få bättre sjung i psalmodikonet är att ibland lyfta stråken . På så sätt tillåts tonen sjunga ut.

Små  förslag  före huvudtonerna ger liv åt melodin. Att spela exakt som det står i noterna ger ett trist intryck. Detta beror förstås på vad man spelar. Den som spelar psalmer med sikte att det ska låta som i en stuga 1880 lär nog undvika utsmyckningar. Dillner förordade ett levande spelsätt även för psalmer, men det gällde betoning och tonens längd  

Likaså  drillar  av olika slag. Drillar, förslag och små förskjutningar av tillslaget ger liv åt spelet. Samma reservation som ovan  

Man kan även använda  tummen .  Den är också mycket användbar vid drillar där man gör att snabbt tillslag på tonen över huvudtonen , eller en drill med såväl tonen under som över.

Bind - såga inte.

Vid långa toner i en tonföljd som går uppåt eller nedåt - passa på att låta  ett finger avlösa ett annat  för att få rätt fingrar lediga för nästa ton 

Stämskruvar som fastnar eller glider .  Du kanske hör tips som använd blyerts eller grafit, använd krita, blöt stämskruven. Det är sant att blyerts och grafitpulver får skruven att löpa smidigare, men det får lätt effekten att den sedan inte håller sig på plats. Det är också sant att lite krita på stämskruven får det att hålla sig på plats. Men det blir lätt till en nackdel då det blir svårare att finjustera. Att blöta stämskruven för att få den att greppa är kortsiktigt och straffar sig i längden genom att det måste upprepas eller slår snett. Trä mår inte bra av väta.

Universallösningen är stämskruvpasta  Det finns att köpa i välsorterade musikaffärer och violinateljeer. Det kombinerar fördelarna utan att man får nackdelarna på köpet. Skruven löper lätt och när man har rätt stämning trycker man bara in den lätt. Den håller stämningen och när du ska stämma om så är det först ett litet motstånd, som släpper när du vrider lite och sedan glider den smidigt. 

När du  stämmer , så stäm alltid uppåt . Dvs  börja strax under önskad tonhöjd  och höj tills det är perfekt. Om du börjar högre än önskad ton och vrider ned till rätt läge, så är risken stor att den stämmer om sig efter en stund. Är strängen för spänd så sänk så den är lite för låg, och vrid sedan upp.

En del psalmodikon har resonanssträngar, antingen ovan locket eller inuti "lådan".
Välstämda ger de en extra klang åt instrumentet. Tänk bara på hur viktiga de är på en nyckelharpa. Har man tolv stycken så stämmer man förslagsvis en per halvton. Om man har färre, vilket en del har, så väljer man ut toner efter behag, men förslagsvis tex treklanger i de tonarter man spelar mest. Det viktiga är att stämma dem noga, annars gör de mer skada än nytta

När du  knäpper  i stället för att stråka,  knäpp inte inom området du stråkar.  Detta för att undvika att det fastnar fett på strängen, vilket ger sämre grepp för stråken som följd. (Följden kan bli missljud eller dålig ton)

Pröva dig fram var du får det bästa ljudet. Du får också annorlunda ton beroende på om du använder tummen, från dig, eller fingrarna, mot dig. Det samma gäller om du använder stråke. Sök dig fram till det ställe du får bäst ton. Man brukar tala om en soft spot där det låter bäst. Och hårdare, starkare ljud närmare stallet, mjukare ljud längre från stallet. En del psalmodikon har en pinne som hjälp att hålla stråken på plats. Det begränsar förstås uttrycksmöjligheterna.

 

Torka av strängen  dagligen och  torka bort harts från locket

Ett tips, kanske det bäst användbara: Spela in dig själv och lyssna. Inspelning kan vara den bästa läraren.

Eller… Ett kanske ännu bättre tipset är nog ändå: Skaffa ett instrument, hartsa stråken och sätt i gång o spela. Instrumentet är så enkelt så det ger sig själv… Det viktigaste är förstås att spela och ha kul.


Leopold Mozart på psalmodikon med en psalmodikonduo
https://soundcloud.com/gunnar-fredelius/leopold-mozart-version-ii


 

En låt från Brevik och en från Backa med Gunnar Fredelius


hem home